”Verksamheten ska ha straffansvaret”

– Det är verksamheten som ansvarar för att skapa förutsättningar att utföra arbetsmiljöuppgifter. Verksamheten ska därför ha straffansvaret, säger Sara Kullgren.

Ledarna har haft två medlemmar som stått åtalade för att ha vållat en anställds död på grund av oaktsamhet.

– Båda friades i december förra året, säger Sara Kullgren.

Men det ändrar inte hennes inställning. Det är inte rimligt att det finns en lagstiftning om vållande till annans död för underlåtenhet att följa arbetsmiljölagstiftningen.

– Reglerna är otydliga och därför är det svårt att på förhand veta vad som krävs för att uppfylla dem, säger hon.

Väldigt ofta saknar cheferna förutsättningar för att göra ett riktigt bra jobb. Att de då kan straffas för att ha underlåtit att göra något, är fel, anser hon.

– Det är svårt att veta på förhand om en chef har gjort tillräckligt, att han eller hon inte tillräckligt låtit undersöka och bedöma de risker som förelåg. Och ännu svårare om det gäller den psykiska hälsan.

Men när det redan hänt en olycka är det förstås lätt att säga att de åtgärder som vidtagits uppenbarligen inte varit tillräckliga, menar Sara Kullgren.

Ledarnas chefsjurist tror inte på det individuella straffansvaret annat än vid uppsåtliga brott. Som exempel på uppsåt kan hon tänka sig att någon med flit sätter en skyddsanordning ur spel och att arbetsgivaren uppmuntrar det. I andra fall tycker hon att det bara är verksamheten som sådan, som ansvarar för att skapa förutsättningar för att utföra arbetsmiljöuppgifter, som ska ha straffansvaret.

– Företagsbot är mer relevant, säger Sara Kullgren.

Docent Maria Steinberg håller inte med om att arbetsmiljölagens regler skulle vara otydliga.

– Föreskrifterna om systematiskt arbets­miljö­ansvar och organisatorisk och social arbetsmiljö är tydliga. Följer man de reglerna har man en god grund att stå på och behöver inte känna sig osäker, säger hon.

Chefen ska ta reda på vilka riskerna är och bedöma dem och upprätta en handlingsplan.

– Visst, det finns andra regler som är svåra, som till exempel maskinföreskrifterna men då får man be om hjälp från företagshälsovården.

Maria Steinberg känner sig mer osäker på om de närmaste cheferna får lika bra arbetsmiljöutbildning som de högre cheferna. De är de närmaste cheferna som känner till hur erfarna arbetstagarna är och hur de har det, samtidigt som dessa chefer kan känna sig pressade upp­ifrån. De här cheferna har en mellanställning, anser hon.

– Dessa arbetsledare är superviktiga. De måste ha samma utbildning som de högre cheferna, eller bättre, och de måste kunna kolla av med de högre cheferna om de har gjort tillräckligt, säger Maria Steinberg.