”Arbetsgivarna ska ha koll på medarbetarna”

Arbetsgivarens ansvar i arbetsmiljölagen är strikt när det gäller sanktionsavgifter. Det betyder att även om arbetstagaren vittnar i en förvaltningsdomstol och säger att ”Jag gjorde fel och jobbade trots att jag inte använde fallskyddet” så är ansvaret ändå arbetsgivarens. Det påpekar Maria Steinberg, forskare i arbets­miljö­rätt vid Örebro universitet.

– Arbetsgivaren ska ha koll på sina med­arbetare. Den goda tanken är att det ska bli färre arbetsskador och det gynnar även arbetsgivaren.

– Idén med sanktionsavgifter var inte att arbetsgivarna skulle betala mer utan att de skulle bli lite mer på alerten.

Att arbetsgivare får bära konsekvenserna av sina anställdas handlande gäller inte bara när det handlar om överträdelser mot arbets­miljö­lagen. Maria Steinberg anser att det går att jämföra med diskrimineringslagen.

– Arbetsgivaren är skyldig att göra en utredning om eventuella trakasserier, annars riskerar de att få betala diskrimineringsersättning. Det trots att det inte är arbetsgivaren som har gjort något. Sedan får chefen ta personen i örat.

En ordning där arbetstagaren kunde ta på sig allt ansvar vill Maria Steinberg inte se.

– Då skulle arbetsgivare skylla på sina anställda som skulle erkänna. För på det sättet blir det inga sanktioner för arbetsgivarna.

Hur ser du på uppfattningen att dagens system med sanktionsavgifter kräver att arbetsgivare övervakar sina anställda?

– Jag vet att inte alla arbetstagare är aktsamma. Men då måste arbetsgivaren säga till. De ska fortlöpande undersöka riskerna.

Maria Steinberg påpekar att arbetstagare som inte följer givna instruktioner kan bryta mot anställningsavtalet och riskera att bli av med jobbet.

– Arbetsmiljölagen säger att arbetsgivaren har huvudansvaret. Det betyder att arbetsgivaren ansvarar för att arbetstagaren utför arbetet på ett säkert sätt. Arbetsrätten kommer in om du som anställd vägrar att lyda order.

Men det är ont om folk och byggbranschen vill inte göra sig av med folk?

– De borde jobba mer med sin arbetsmiljö så att fler vill jobba där. Det är hela tanken.

Sanktionsavgifter för överträdelser mot arbetsmiljölagen blev fler när systemet gjordes om i mitten av 2014. Före dess var många av överträdelserna brott mot arbetsmiljölagen som avgjordes i rättegång med domare och nämndemän. Påföljden blev böter eller fängelse. Enligt Maria Steinberg var systemet både dyrt och ineffektivt.

Om sanktionsavgifter lämpar sig för alla de överträdelser som de i dag finns för, kan inte Maria Steinberg säga. Hennes uppfattning är att överträdelsen bör vara lätt att identifiera.

– Finns det brister bör de förstås rättas till, säger hon, men det gamla systemet vill hon inte ha tillbaka.

– Är arbetsgivaren missnöjd med verkets beslut får de överklaga. Det är faktiskt inte så jobbigt.

Hon anser att Arbetsmiljöverket borde ha lagt ner mer möda på arbetet med förändringen.

– Man tog i princip de direkt straffsanktionerade reglerna som fanns och omvandlade dem till sanktionsavgifter. Man skulle ha kunnat vara lite mer modern.

Hur då?

– Handlingsplaner mot exempelvis kränkande särbehandling hade varit lämpligt att ha en sanktionsavgift för. Saknas det en handlingsplan blir de 5 000 kronor direkt.

Systemet har ännu inte utvärderats. Enligt Arbetsmiljöverket behöver systemet vara i bruk under en längre tid för att utvärderas på ett effektivt sätt.

Arbetsgivare som säger att det var arbetstagaren som gjorde fel stöter Maria Steinberg ofta på när hon föreläser om arbetsmiljörättsfrågor.

– Jag brukar säga att du får ta dem i örat.